For sure.
Jag gratulerade kanske migsjälv för att allena ha överlevt vintermarknadens förkylningen aningens för tidigt. Rösten har börjat svikta och halsen svider omisskännligt. Usch. Där fick man så man teg, igen. Skulle i och för sig vara ganska skönt att bara sova bort några dagar efter så många sena nätter och vridna dygn, men det utrymmet i min kalender finnes icket. Har börjat vänja mig vid att marknaden är över mot alla odds och går nu mot fas 1 i min marknadscykel (det totala antalet är 12, en för varje månad)
Började skriva på mitt marknadskåseri men fick så ångest över att jag inte längre har marknaden framför mig att jag var tvungen att ta två tepåsar och kassler och springa över till Maggan och laga mat. Hon är riktigt sjuk, stackars hjärtat. Känns som att allt är upp och ner och inga rutiner kan råda över det kaos som tiden efter marknaden alltid består av. Det är rent utav värre i år än någonsin, for sure. Ska på en stund kasta mig på rygg och frossa lös i en skvallertidning för att koppla bort hela världen en stund, sen går jag tamejfan och drar täcket över huvudet, jag har grubblat nog för ett helt liv idag. Är less less less på migsjälv och mina tankar, hade mycket hellre bytt kropp eller liv med någon annan för en dag. Tänk vilka stordåd man hade kunnat uträtta då! Amazing.
Lyssnar nu på nu rOlfFa- ále atte vuollái och drömmer mig tillbaka. Visst hugger det i hjärtat?
Klokskap och grubblerier.
Så var det över alltså, känner mig ganska stympad och ovillig att fortsätta livet utan marknaden att se fram emot eller befinna sig i. Har precis skurat ut efter mina marknadsgäster och väntar nu på att klockan ska ticka iväg mot 17.00 då tvättstugan ska brukas. Huu.. byn är så oändligt tom!! Måste ta mig samman och bli chef över läget igen. En dag till med efter-marknads-grubblerier, sen blir jag klok.
En unik förmåga. Eller två.
Personlighetsdrag eller personlighetsstörning? Svårt att säga, till problematiken hör att jag är nästan helt oförmögen att titta på tv eller film utan att göra något samtidigt. Företrädesvis läsa, men även spel eller telefonsamtal går utmärkt. Det känns som bortkastad tid att inte göra någonting samtidigt som jag kastar ett getöga på tv:n för att hålla mig uppdaterad om handlingen, jag fattar inte hur alla andra klarar av det? Kvinnan som bar mig i nio månader påstår att jag alltid har haft samma rubbade beteende. Har utmanat mig själv att försöka att helhjärtat uppleva ett program eller film utan annan stimulans, men det gick dåligt. Obstinat och sur har jag åter plockat fram datorn, detta med Andrius välsignelse, fastän har förmodligen anser att jag är Europas tråkigaste varelse.
Överväger att jobba till marknaden för att hålla mig på rätt sida om fyllan. Dock kommer det ingalunda stoppa min marknadsupplevelse och fantastiska förmåga att njuta fullt ut av denna välsignelse som marknaden utgör varje år. Tänkte bara försöka förebygga fyllångest, det kan väl inte ligga mig till last, eller?
Nu ska jag leda spanjackerna till seger i mitt älskade Civ. Länge leve multistimulans och kvinnans unika förmåga att göra många olika saker samtidigt, yey!
På marknan i Jokkmokk där hoppar man bock.
Du usla värld. Ett 26 sidor långt slutprov har kommit på vift och äventyrar nu min goda relation med infokomp såväl som min utbetalning från csn. Och detta i marknadstider, har folk ingen takt..
Resan mot dagens datum började mycket omtumlande. Hade krupit ihop som ett russin och kände det ljuva ögonblicket då själen lättade från min kropp och en dröm skymtades i horisonten då jag vaknar av en rejäl hurvel tvärs över örat. Stirrar för ett ögonblick hatiskt mot min sambo, chockad över hans tilltag och finner honom häpet stirrande på något på min kudde. Objektet var en gravt utvecklingstörd katt som just trillat ner från gardinen med ryggen före på min skalle. Lyckligt spinnande hoppade unge herr Ullenius ner från sängen utan den minsta grace och med svansen som en skorpionstjärt, uppspelt tuffande runt i sovrummet för att låta sig älskas.Han tyckte förmodligen att hans krasch på sin sovande mammas huvud var ett starkt skäl till att såväl hylla som att ruva honom och stirrade kisande på mig från dörröppningen. Jag kan tänka mig att jag var oerhört vacker just då. Ansiktet drogs ihop som i deformerad kramp och håret stod på ända då jag med nyvaket vidöppna ögon slungade en ondsint förbannelse mot det älskliga lilla djuret och smällde igen dörren framför hans korkade rosa lilla näsa. Tröstades av Andrius som hämtade en värktablett för att lindra min plåga av smällen och somnade om med munnen sexigt halvöppen och en djupt sårad lurvig son utanför dörren som försökte gräva sig in, och sedan övergav detta för att i protest springa skrikande runt i lägenheten resten av natten.
Dagens datum är med andra ord inte av bästa kvalitet. Jag är förbannad och omotiverad att studera då det inte fungerar med kurserna och betygen och vetskapen att följderna av detta kommer gå ut över mitt marknadsfirande får mig att utveckla tentakler och förstenande ögon. Ska strax avrunda för lunch och gå hem och låta mig väl smaka av nån mindre genomtänkt måltid.
Men, det går trots allt inte att vara på helhjärtat uselt humör då det bara några kvarter bort håller på att växa fram nån sorts spännande rink/ramp/mur/vägg i snö. Ett tydligt tecken på vad som står för dörren, och den tanken håller mig flytande dagar som denna. Marknad marknad marknad!
Tänk, om en endaste vecka är den officiellt här och den underbara existens som den erbjuder låter en släppa alla måste, krav och bojor, för några dagar. Jag tycker synd om alla människor som inte har en marknad.
Rent urlakad.
En bomullslik trötthet har lagt sig över mitt sinne och näsan känns lite blaskig. Snälla Gud, låt detta inte vara början på en förkylning, jag har inte t i d med sånt svammel med bara en vecka kvar till äventyret!
Har gjort några halvhjärtade försök att plugga och ska nu mysa upp en bok, jag är inte så duktig idag, men det är jag inte ett dugg skamsen över. Mer spännande än såhär blir det inte idag:
Herregud..
Falk trana kanin.
Men dra mig banen vilket flyt! Den här veckan har jag knäckt nästan en hel kurs, jag känner mig omåttligt mallig. Önskar dock att jag hade kunnat kungöra att hela kursen är klar, men till mitt försvar kan jag säga uteslutande att det beror på att läraren inte hunnit med min suveräna fart. Känns som ett fint sätt att avrunda veckan, och jag firar genom att ta helg nu. Vad jag ska företa mig med min nyvunna frihet och ledighet lämnar jag osagt och öppet. Kanske hälsar jag på mamma? Är fortfarande alldeles mör och öm i kroppen efter onsdagens dansupplevelse, med det är ett skönt ont så jag uppskattar varje antydan till smärta.
Drömde om en mutant mellan falk och trana inatt samt ulliga små kaniner. Enligt min drömbok ur ett djurperspektiv betyder det följande;
FALK: Du är påväg mot ditt livsmål. (Grattis)
TRANA: Nånting om själslig styrka. (Ge mig)
KANIN: Älska din kropp. (Mycket lustigt..)
Och här på skolan är det jävlart dött, som ensam bänkad på gräddhyllan stirrar jag allvarligt med rynkade ögonbryn på alla som vågar sig in genom dörren för att dölja min längtan efter sällskap. Har alla redan tagit helg? Då ligger jag efter! Nu drar jag!
Nostalgitripp i aski.
Lite mör i kroppen av gårdagens dansanta övningar i aski. Nostalgin var nästan överväldigande då man kände samma yta under sulorna som man dansat på så många gånger under vintermarknader i forna dagar då allt fortfarande var nytt och spännande. När man själv var ny och spännande också kanske? Nu är man en gammtacka vars veckas höjdpunkt består i stunden då lägenheten är nystädad på söndag och tvätten ligger fint vikt i garderoben och luktar sköljmedel. De äventyrliga dagarna är long gone, och kanske just därför är det extra ljuvligt med dessa nostaligtrippar, speciellt med tanke på att de även kan betraktas som en uppladdning inför den kommande marknaden.
En varm tanke till Sara som förlorat sin lilla kissekatt. Huvvaligen.. kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste kännas.
Crash boom bang.
Idag är en riktig Creed-dag, kan inte lyssna mig mätt.
Jag och Elin har haft ett riktigt lunchäventyr med jakten på den förlorade nyckeln. Bjöd min väninna på en storslagen nudellunch och sen bar det av till samernas på raska ben för att finna nyckeln som krävs för kvällens dansanta tema. Vi misslyckades efter en timmas aktivt sökande, men den återfanns tydligen då vi gick, får väl hämta den efter skolan dårå. Känner mig inte helt redo att ta itu med skolarbetet ännu, jag har presterat så bra på förmiddagen att jag inte vill dra ner min statistik.. usel ursäkt ;)
Igår när jag gick hem från Kunkan krockade två bilar vid övergångsstället, känns lite som att det är sånt som händer runt mig nu, kanske borde hålla mig hemma och tänka på mina medmänniskors välfärd. Eller också är det ytterligare en usel ursäkt för att slippa göra sånt jag måste. Ack, livet, inte är det enkelt.
..och fryser som en hund gör jag. Men annars är jag hel och ren och vid gott mod. Och ikväll ska vi dansa, åå som jag längtar!
Annan sorts dans men icke så flexibel partner, min dansanta vidd är oändlig.
Bury my heart.
Alla dagar kan inte vara bra? Den tanken borde vara trösterik men räcker inte riktigt till idag. Jag avskyr att behöva ifrågasätta självklara saker och att självklara saker kan bli ifrågasatta känns otroligt dåligt planerat av honom däruppe. Ska kila hem på en stund, psykologiarbetet är klart och inlämnat och jag behövs i köket för att tillreda en middag åt min lilla tvåmannafamilj. Kände bara ett så överjordiskt behov att spy lite galla över livet som bereder en sådana otrevliga överraskningar när man tror att man förstår hur det är tänkt att det ska fungera.
Ingenting särskilt som har hänt, jag är bara sådär trött som man kan bli, och även kosta på sig att bli, när hela ens liv mäts utifrån prestationer och mål och varenda motgång på planeten tycks placerad i ens väg. Mellan mig och solen ligger tjock svart rök idag.
Ibland vill man bara ackits.
Imorgon blir allt bra, så får det bli.
Sail away with me.
Men ja! Hurra hurra hurra och prisa det mänskliga intellektets seger över omöjliga uppgifter. Blev under blod, svett och tårar klar med den till synes ogörliga uppgiften igår, och belönades idag med ett tre tecken långt betyg i hela kursen. Vilken fantastisk start på veckan! Har idag huggit in på de nya kurserna, bland dem psykologi B. Min medvind höll inte i sig, den första inlämningsuppgiften är ett riktigt monster, men jag är säker på att jag blir chef över situationen imorgon. Nu ska jag strax plocka ihop och hämta min hårige son och spark hemma och färdas upp mot kvinnan som födde mig. Vi ska äta middag och låta håret friseras med sax. Kanske tjuvsnusar vi lite också.
Planerna för att förgylla vardagen blir fler och fler. Här på onsdag lockar tanken på sydisdans i aski, för egen del främst för att utröna om man håller till marknaden eller om jag och Maggan måste trappa upp insatserna. Vi har också pratat om att inta ishallen och åka skridskor till allmänhetens spe, komplett med störtkruka och hela härligheten. Framtiden är ljus och jag känner kontrollen över mitt liv milt kura ihop sig i min hand.
Sexton dagar kvar till vintermarknaden, jag känner den inuti så himla starkt.
Äh, nu kan jag det här, adjöss hordrängar och förhärdade slinkor!
Råttfångaren från Klubbis.
Usch, vilken ickeproduktiv dag! Känns som att jag inte åstadkommit någonting alls och hur jag än försöker truga mig själv till stordåd så sugs de nyttiga tankarna in i ett svart hål någonstans i huvudet. Har den för den sakens skull inte alls haft det minsta tråkigt. Maggan, Gunilla, Anna och jag tog Aski i besittning och mitt sällskap slöjdade vilt. Själv strävade jag efter att sammanfatta den där jävla Madame Bovary men frestades ständigt att släppa fokus för att istället skvallra om något avsevärt roligare som brudarna bjöd på. Fram emot slutet visade sig Jupiter och lurade med oss på rad likt Råttfångaren från Hameln till sitt rum på Samernas inför det ljuva löftet om bakverk och te.
Då var min karaktär redan långt borta, varken begrepp som svältdiet eller studietvång kunde tvinga mig till självkontroll. Har nu prexis återvänt till min divan där jag egentligen har för avsikt att skriva klart uppsatsen, men jag tror att det är hopplöst. Det man skriver en dålig dag får nästan alltid skrivas om. Lämnar det därmed till morgondagen utan dåligt samvete. Imorgon ska jag även tvätta kläder och storstäda min lya, men jag har gott hopp om att hinna klart med uppsatsen efter att ha slitit arslet ur led med hushållsarbete.
På en stund ska jag och min käre på middag hos Maggan, varje dag utan matlagning är en skänk från ovan.
..och snart är det vintermarknad, hör min själs lyckosång!
Thats how I roll!
You, me and Dupree på tv, Owen Wilson och jag, what can I say, it's a neverending story. Livet är med andra ord ganska hyfsat. Tentan imorse var en idel solskenshistoria och framgångssaga. Jag vill lova att jag tackade mitt sunda förnuft som lockade mig hem till sängen igårkväll trots att det vankades vin och confessions med resten av gräddhyllan hos Elin. Överlevde både en tvåtimmars mattelektion, en promenad ner till Notudden i minst sagt sval luft trots paltkoma och.. jag tog mig tillsist samman och besegrade den simpla mansslukerskan Madame Bovary. Jag är gjord av stål! Ska nu förpassa boken längst ner på min lista över läsbar litteratur, och så snart jag skrivit min analys av dyngan så ska jag glad i hågen dumpa den i biblans inlämningslåda. Sedan ska jag nevermore nevermore nevermore befatta mig med skarnet!
Nu ska jag återgå till att vårda mina små fyrfota vänner. Ullenius skriker i högan sky (förmodligen vilse igen) Baileys tigger (ovanligt..) och Olga stirrar på mig med upphöjt förakt (hoppas att jag ska kvävas på mina popcorn) Så mycket kärlek.
I jumped on a smurf under your bed because that's how I roll!
Det marknas.
Äsch vad tiden går långsamt.. väntar på att den långa visaren ska närma sig 12 och den korta 6. Jag och resten av gänget från gräddhyllan ska ha knytkalas och fira kursstarten, jag, den kulinariska mästaren, bringar icas vitlöksbröd.
Litet hopp att håret hinner torka efter min oändliga dusch för en halvtimma sen, men lite frusen peruk får man ta, inte så farligt.
Detta är dag två av melankoli, vad ska detta betyda? Dock kommer humöret garanterat räta ut sig i sällskap med alla fina människor från Kunskapens. Större delen av dagen har jag haft regelrätta kramper av motvilja mot det där lättfotade stycket Madame Bovary, vars sällskap jag till min stora förtvivlan, ännu pådyvlas. Men jag kommer att ta knäcken på kärringen, misströsta icket! Får jag dessutom bukt med krampen i hjärtat så kommer allt bara bli solsken.
Och i luften ligger marknaden och väntar. Pirr.
Until it's time for you to go.
Leker på spotify trots att jag egentligen har ack så mycket annat att göra, med högre prioritet kan man tycka, typ två tentor innan helgen. Men det är klart att jag måste ha lämplig musik att plugga till, något som motiverar men inte upprör.
Godbitar:
Melissa Horn- Lät du henne komma närmre
Shirley Clamp- När kärleken föds
Laleh- Snö
Lisa Ekdahl- I tveksamhetens tid
Eva Dahlgren- Ängeln i rummet
Lisa Nilsson- Vem
Ni ser trenden? Yes, när jag pluggar vill jag ha svenska damer i öronen. Utom när det gäller matematiken, då kan endast Dolly Parton lindra min smärta och ångest.
Det ryktas om otäcka ting här på skolan, efter ett telefonsamtal från min filosofilärare står det nu klart att mitt slutprov i filosofi är spårlöst försvunnet. Ajaj, återfinns det inte så kommer jag att gå upp i atomer. I swear.
För er som inte uppskattat mina schlager/dansbandsbrudar ovan så kan jag varmt rekommendera Buffy Sainte-Marie- Until it's time for you to go. Måste älskas.
Uppskjuten deadline för nytt liv.
Nu gör vi såhär, vi skjuter upp det här med nyårslöften till efter marknaden. Alla vet att den samiska tideräkningen börjar efter den helgen, och det ligger inte i mitt intresse att dra på mig hela det samiska samhällets obändliga raseri för bristande respekt för traditioner och seder. Eller hur? Egentligen är det bara ett nyårslöfte jag har för avsikt att fortsätta bryta mot fram tills marknaden. Min snusning ligger fortfarande nere men sporadisk dispens kan ges i nödfall, vilket är regelbundet. Alla andra nyårslöften har jag redan brutit mot, men fram tills marknaden ska jag öva på att avstå från allt som är kul. Typ whiskey och choklad. Efter marknaden blir det alltså helt slut.
Jag och Maggan har gått ut hårt med långpromenader och peppande beräkningar av hur vi ska bära oss åt för att vara snyggast möjligt till marknaden. Det personliga miraklet måste alltså inträffa inom tre och en halv vecka, och jag misströstar. Men promenerandet och separationen från gott kvarstår.
Eftermiddagen spenderade jag med Maggan och Jenni på samernas. Mitt sällskap slöjdade så man nästan fick ta betäckning under bordet och jag pillrade håglöst på en sjal jag förmodligen inte kommer använda alls. Men det var icke desto mindre en mycket trevlig och inspirerande samvaro.
Nu är jag tröttare och mindre än en sönderkokt makaron ungefär och ser våldsamt fram emot att krypa ihop under en filt och läsa. Imorgon börjar skolan och rutinerna välkomnas åter till mitt ogudliga liv, jag längtar faktiskt lite.
